2008-12-25
2008-11-28
2008-10-12
Trattkantarellsöverskott
Sånt händer ibland. Om du vill hantera det som jag gjorde det så gör såhär...
Plocka lite trattkantareller, och var irriterad över hur lite du hittar.
Kom hem och bli överraskad av hur mycket det är när de väl ligger på köksbänken. Rengör dem och dela de största i 2-3 bitar.
Dumpa rubbet i en stekpanna, sätt på en platta på något mellanläge och vänta på att svampberget ska krympa.
Under tiden, plocka fram annat som verkar användbart:
Eftersom trattarna tar sån tid på sig, häll allt annat utom grädden i tämligen finfördelad form i en annan stekpanna. Snåla inte med oljan. Låt det småbubbla lite på låg temperatur.
När nästan allt vatten äntligen kokat bort ut svampen, häll ner den andra stekpannans innehåll bland svampen och toppa med onödigt mycket grädde. Sänk plattans temperatur till något ganska lågt.
Eftersom du inte har något tålamod så sätter du nu på pastavatten och kokar lite (fullkorns)spaghetti. Pastan blir klar innan svampgeggan egentligen har bubblat färdigt, men skit i det och ät allt i alla fall. Du blir brutalt mätt eftersom både svampen, grädden och pastan fyller rätt bra...
Plocka lite trattkantareller, och var irriterad över hur lite du hittar.
Kom hem och bli överraskad av hur mycket det är när de väl ligger på köksbänken. Rengör dem och dela de största i 2-3 bitar.
Dumpa rubbet i en stekpanna, sätt på en platta på något mellanläge och vänta på att svampberget ska krympa.
Under tiden, plocka fram annat som verkar användbart:
- En gul lök.
- De obligatoriska vitlöksklyftorna.
- Inte så pyttelite persilja som råkade finnas i frysen.
- Torkat, saltat, fryst renkött.
- Olivolja.
- Grädde. Riktig.
- Svartpeppar.
- Lite soja.
Eftersom trattarna tar sån tid på sig, häll allt annat utom grädden i tämligen finfördelad form i en annan stekpanna. Snåla inte med oljan. Låt det småbubbla lite på låg temperatur.
När nästan allt vatten äntligen kokat bort ut svampen, häll ner den andra stekpannans innehåll bland svampen och toppa med onödigt mycket grädde. Sänk plattans temperatur till något ganska lågt.
Eftersom du inte har något tålamod så sätter du nu på pastavatten och kokar lite (fullkorns)spaghetti. Pastan blir klar innan svampgeggan egentligen har bubblat färdigt, men skit i det och ät allt i alla fall. Du blir brutalt mätt eftersom både svampen, grädden och pastan fyller rätt bra...
2008-10-05
Världens bästa öl
...är inte Westvleteren 12. Fall inte för hajpen.
Men kanske är det Pannepot Grand Reserva 2005? Den vann i alla fall en match mot bl.a. Närke Kaggen Stormaktsporter 2006 och Wets Gueuze 1985. Och, jo, en gammal Wv12:a (2002).
Åskådare var lite blandade tyskar och en troligen för ung Oud Beersel Oude Geuze.
Det var en god kväll.
Men kanske är det Pannepot Grand Reserva 2005? Den vann i alla fall en match mot bl.a. Närke Kaggen Stormaktsporter 2006 och Wets Gueuze 1985. Och, jo, en gammal Wv12:a (2002).
Åskådare var lite blandade tyskar och en troligen för ung Oud Beersel Oude Geuze.
Det var en god kväll.
2008-09-18
Bröd
Receptet på detta fetgoda bröd har postats på annan plats förr. Detta är en liten uppdatering av det. Brödet blir tämligen kompakt men mjukt och det håller fukten bra. En av anledningarna till att det blir så bra är att det innehåller skållat mjöl, något som förlänger bakproceduren en (hel) del men det är det fan värt.
Till skållningen:
6 dl valfritt fullkornsmjöl (gärna grovt)
1 1/2 tsk salt (typ)
2 msk sirap (mer sirap ger ett bröd som jäser sig större)
6 dl vatten
Till degspadet:
2 dl vatten
0,5 dl olja
50 g färskjäst
C:a 13 dl vetemjöl, eventuellt delvis men inte till mer än hälften ersatt med mer fullkornsmjöl
Lämpligt tillbehör: bakplåtspapper
Ugnstemperatur: 200-225 C (se nedan)
Tillvägagångssätt:
Häll sirapen och fullkornsmjölet som skall skållas i en skål som kan förses med ett tättslutande lock. Koka upp vattnet och häll ner även det i skålen. Rör om tills du har en välblandad tung "gröt". Sätt på ett lock på skålen och låt blandningen stå ett tag.
Hur länge ska det skållade mjölet stå? Seriösa recept brukar rekommendera över natten, och det gör jag med, men när jag inte har sådant tålamod brukar jag låta 2-3 timmar gå, tills blandningen svalnat till c:a 30-35 C. Om man låter det stå längre och det svalnar mer så är det lämpligt att värma upp blandningen lite innan nästa steg. Mikrovågsugn funkar för mig.
Dags för huvudfasen av bakningen. Se till att ha en stor bunke att göra och jäsa degen i. Värm degspadet, d.v.s. vattnet och oljan till 37 C i en kastrull. Ja, var noga med temperaturen, se till att ha antingen en bra termometer eller ett väl kalibrerat finger. Smula sedan ner jästen i bunken, häll på lite av degspadet, och rör om tills jästen har löst sig ordentligt. Snabbt skall det gå; spadet bör inte ha fått kallna under denna tid.
Häll ner "gröten" och resten av degspadet i bunken. Rör om ordentligt så att det blir en jämn gegga utan klimpar - det går lättare om man i förväg brukar milt våld mot "gröten" så att den inte bara är en stor klump. Blanda sedan ner resten av mjölet. Om du har tagit mer än den obligatoriska mängden fullkornsmjöl så blir det här är blir en rätt tung deg, och då duger förmodligen inte några sketna degkrokar utan det ska vara en rejält kraftfull matberedare eller handkraft. Arbeta på tills du har en, som det brukar heta, smidig deg. Ibland behövs det behövs det en eller annan dl vetemjöl till. Degen ska ha en jämn och småklibbig yta, och det ska gå att lyfta upp den i ett stycke och släppa ner den igen utan att något fastnar på fingrarna.
När degen är klar så ska den jäsa i bunken i 25-35 minuter; kortare tid ju varmare den står. Strö lite mer vetemjöl över degen och täck bunken med några lager bakduk. (Vad är egentligen skillnaden på en bakduk och en kökshandduk?) Leta upp någon varm plats att ställa bunken på - om det är svalt inne brukar jag ställa den på den halvavsvalnade spisplattan jag använde för att att värma degspadet, but don't try that at home om du har fel sorts spis eller lät plattan bli för varm.
Efter jäsningen hälls degen ut på ett mjölat bakbord. Om degen snällt ramlar ur bunken utan att något klibbar fast så är det i alla fall inte för lite mjöl i den. Knåda ur all luft ur degen och arbeta in lite mer mjöl om degen om den är väldigt kletig. Dela degen i 2-4 delar och forma delarna till varsin limpa. Eftersom bröd av naturen strävar mot limpform så räcker det att rulla delarna till cylinderform med den längd man vill ha; sedan kommer den slutgiltiga höjden och i synnerhet bredden att bli vad den blir. Se bara till att cylindrarnas yta är jämn och fin om du har estetiska krav på slutprodukten. Placera limporna på en plåt täckt av ett bakplåtspapper. Bakplåtspapper går f.ö. utmärkt att använda mer än en gång.
Täck limporna med bakduken/bakdukarna och låt dem stå hyfsat varmt i 30-40 minuter (återigen lite beroende på värmen). Någon gång under denna tid sätter du på ugnen, så att den hinner bli varm. Om du har gjort två större limpor så är 200 grader en lagom temperatur; har du gjort fyra minilimpor så är 225 grader lämpligare
Ställ sedan in brödet i mitten av ugnen (vilket innebär att plåten befinner sig lite under mitten). Vänta tålmodigt i en knappt 25 minuter om det är minilimpor, eller drygt 30 minuter om de är större. Brödet skall när det är färdiggräddat ha en minst "gyllenbrun" yta på toppen men vara blekt nere på sidorna. Väntar man tills det har en färgat yta ända ner så kan det bli torrt, men tycke och smak kan spela in här.
Efter att ha tagit ut brödet ur ugnen flyttar sedan över limporna till (helst) ett galler och virar in dem i bakdukar. Vänta till det svalnat... eller, eftersom brödet är superläckert som varmt, så kan man nalla lite av det under tiden.
När brödet har nått rumstemperatur placeras det lämpligen i täta plastpåsar för att hålla fukten. Det håller sig i c:a en vecka, sedan brukar det tyvärr börja mögla - det går förmodligen att hålla möglet borta genom att förvara det luftigare, men då torkar brödet å andra sidan ut. Lösningen för längre förvaring heter frysning. Brödet känns färskt och fint efter upptining. Ett bra sätt att tina upp det på är att lägga den frusna limpan i kylskåpet typ kvällen innan man ska ha det. Det ger mindre eller ingen kondens i plastpåsen, och det spar dessutom energi.
Det finns naturligtvis mängder med variationer på receptet, men då blir det ju ett annat bröd så det får dokumenteras på annan plats (och kanske av annan person)...
Uppdatering 2015: Jag har ändrat receptet så att brödet blir lite lättare, hyfsat till beskrivningen och rättat ett antal skrivfel.
Till skållningen:
6 dl valfritt fullkornsmjöl (gärna grovt)
1 1/2 tsk salt (typ)
2 msk sirap (mer sirap ger ett bröd som jäser sig större)
6 dl vatten
Till degspadet:
2 dl vatten
0,5 dl olja
50 g färskjäst
C:a 13 dl vetemjöl, eventuellt delvis men inte till mer än hälften ersatt med mer fullkornsmjöl
Lämpligt tillbehör: bakplåtspapper
Ugnstemperatur: 200-225 C (se nedan)
Tillvägagångssätt:
Häll sirapen och fullkornsmjölet som skall skållas i en skål som kan förses med ett tättslutande lock. Koka upp vattnet och häll ner även det i skålen. Rör om tills du har en välblandad tung "gröt". Sätt på ett lock på skålen och låt blandningen stå ett tag.
Hur länge ska det skållade mjölet stå? Seriösa recept brukar rekommendera över natten, och det gör jag med, men när jag inte har sådant tålamod brukar jag låta 2-3 timmar gå, tills blandningen svalnat till c:a 30-35 C. Om man låter det stå längre och det svalnar mer så är det lämpligt att värma upp blandningen lite innan nästa steg. Mikrovågsugn funkar för mig.
Dags för huvudfasen av bakningen. Se till att ha en stor bunke att göra och jäsa degen i. Värm degspadet, d.v.s. vattnet och oljan till 37 C i en kastrull. Ja, var noga med temperaturen, se till att ha antingen en bra termometer eller ett väl kalibrerat finger. Smula sedan ner jästen i bunken, häll på lite av degspadet, och rör om tills jästen har löst sig ordentligt. Snabbt skall det gå; spadet bör inte ha fått kallna under denna tid.
Häll ner "gröten" och resten av degspadet i bunken. Rör om ordentligt så att det blir en jämn gegga utan klimpar - det går lättare om man i förväg brukar milt våld mot "gröten" så att den inte bara är en stor klump. Blanda sedan ner resten av mjölet. Om du har tagit mer än den obligatoriska mängden fullkornsmjöl så blir det här är blir en rätt tung deg, och då duger förmodligen inte några sketna degkrokar utan det ska vara en rejält kraftfull matberedare eller handkraft. Arbeta på tills du har en, som det brukar heta, smidig deg. Ibland behövs det behövs det en eller annan dl vetemjöl till. Degen ska ha en jämn och småklibbig yta, och det ska gå att lyfta upp den i ett stycke och släppa ner den igen utan att något fastnar på fingrarna.
När degen är klar så ska den jäsa i bunken i 25-35 minuter; kortare tid ju varmare den står. Strö lite mer vetemjöl över degen och täck bunken med några lager bakduk. (Vad är egentligen skillnaden på en bakduk och en kökshandduk?) Leta upp någon varm plats att ställa bunken på - om det är svalt inne brukar jag ställa den på den halvavsvalnade spisplattan jag använde för att att värma degspadet, but don't try that at home om du har fel sorts spis eller lät plattan bli för varm.
Efter jäsningen hälls degen ut på ett mjölat bakbord. Om degen snällt ramlar ur bunken utan att något klibbar fast så är det i alla fall inte för lite mjöl i den. Knåda ur all luft ur degen och arbeta in lite mer mjöl om degen om den är väldigt kletig. Dela degen i 2-4 delar och forma delarna till varsin limpa. Eftersom bröd av naturen strävar mot limpform så räcker det att rulla delarna till cylinderform med den längd man vill ha; sedan kommer den slutgiltiga höjden och i synnerhet bredden att bli vad den blir. Se bara till att cylindrarnas yta är jämn och fin om du har estetiska krav på slutprodukten. Placera limporna på en plåt täckt av ett bakplåtspapper. Bakplåtspapper går f.ö. utmärkt att använda mer än en gång.
Täck limporna med bakduken/bakdukarna och låt dem stå hyfsat varmt i 30-40 minuter (återigen lite beroende på värmen). Någon gång under denna tid sätter du på ugnen, så att den hinner bli varm. Om du har gjort två större limpor så är 200 grader en lagom temperatur; har du gjort fyra minilimpor så är 225 grader lämpligare
Ställ sedan in brödet i mitten av ugnen (vilket innebär att plåten befinner sig lite under mitten). Vänta tålmodigt i en knappt 25 minuter om det är minilimpor, eller drygt 30 minuter om de är större. Brödet skall när det är färdiggräddat ha en minst "gyllenbrun" yta på toppen men vara blekt nere på sidorna. Väntar man tills det har en färgat yta ända ner så kan det bli torrt, men tycke och smak kan spela in här.
Efter att ha tagit ut brödet ur ugnen flyttar sedan över limporna till (helst) ett galler och virar in dem i bakdukar. Vänta till det svalnat... eller, eftersom brödet är superläckert som varmt, så kan man nalla lite av det under tiden.
När brödet har nått rumstemperatur placeras det lämpligen i täta plastpåsar för att hålla fukten. Det håller sig i c:a en vecka, sedan brukar det tyvärr börja mögla - det går förmodligen att hålla möglet borta genom att förvara det luftigare, men då torkar brödet å andra sidan ut. Lösningen för längre förvaring heter frysning. Brödet känns färskt och fint efter upptining. Ett bra sätt att tina upp det på är att lägga den frusna limpan i kylskåpet typ kvällen innan man ska ha det. Det ger mindre eller ingen kondens i plastpåsen, och det spar dessutom energi.
Det finns naturligtvis mängder med variationer på receptet, men då blir det ju ett annat bröd så det får dokumenteras på annan plats (och kanske av annan person)...
Uppdatering 2015: Jag har ändrat receptet så att brödet blir lite lättare, hyfsat till beskrivningen och rättat ett antal skrivfel.
2008-09-04
2008-08-28
Eko
Det är väldigt välstädat hemma, skrivbordet undantaget. Resultat: Det ekar i vardagsrummet. Var är den där väggbonaden jag vill ha? Eller för den delen de där vägghyllorna?
På fråga ett svarar vi vet inte och på fråga två svarar vi IKEA. Allting kanske inte är så svårt.
2008-08-17
Nåntingsallad
De av er som tassat runt i min helgon.net-dagbok vet att jag med viss oregelbundenhet dumpar recept på diverse smaskigheter där. Men där är det inte många som läser dem. Det här stället är det ännu färre som läser, men jag dumpar härmed glatt samma sak här också:
Eftersom denna skapelse blev prisad igår kväll så känner jag mig manad att dela med mig av hemligheterna bakom den.
Salladen är min variant av något jag lärde mig av Ralitza (ett ex, och ett saknat sådant, för de som inte vet), och som i sin tur var inspirerat av Oliviersallad/”rysk sallad”. I min variant är det i alla fall en typ av potatissallad och den har nog föga gemensamt med Lucien Oliviers original, men det sägs å andra sidan att det gäller vanlig Oliviersallad/”rysk sallad” också.
Beståndsdelar:
Några (en sådär 5 små eller färre stora) kokta, avsvalnade, tärnade potatisar
En stor gul lök, i hackat skick
En burk ärtor och minimorötter, där morötterna är skurna i bitar
En burk skurna bönor
Några, säg 5, inlagda minigurkor (cornichonger), eller annan inlagd gurka, skurna i bitar
Några finfördelade vitlöksklyftor (fega inte) - som ni kanske läst så brukar jag riva dem
Lite vitvinsvinäger
Lite citronpeppar
Några skedar majonäs
Procedur:
Gegga ihop rubbet. Låt gärna stå en stund i kylskåpet. Ät.
Originalet innehöll en hel massa kött. Jag har någon gång testat med att hacka i lite skinka. Det funkar, och det gör kanske salladen roligare om den äts allena. Annars brukar jag äta den till någon sorts grillat eller stekt kött (eller köttersättning typ quorn om det är hemma i mitt eget kök).
Nej
Nej, det blev inte Orrmossen igår. Vädret såg ut att bli ogynnsamt... fast det blev det inte. Sicken osis. Och när det så småningom stod klart att vädret var rent av bra så hade andra planer gjorts upp, och kvällen slutade med s.k. fest.
Trots den tänkta vilokvällen i fredags vaknade jag inte särskilt utvilad igår, och nu blev det alltså inte direkt någon vila under fortsättningen heller. Illa, för den kommande veckan är tätt inbokad. Återhämtningen efter festivalsommaren låter vänta på sig.
2008-08-15
Rosslet från vildmarken
Det verkar som om blåbärspessimisterna har ganska rätt. Det var tämligen lite och det var smått när jag tog en rekognoseringstur i skogen norr om Ågestavägen. Faktiskt färre bär än vad det såg ut att finnas norr om Gömmaren när jag var där för tre veckor sedan.
Något förvånande såg det klart ljusare ut på lingonfronten. Det var inte moget ännu, men mängden såg större ut än de två senaste årens. Synd bara att detta inte är några riktigt bra lingonmarker, och att jag inte känner till några ö.h.t. i Huddingetrakten. Är det någon som har några tips?
F.ö. så fick jag nyss stöd från en oberoende källa för min förmodan att detta är det allmänna bärläget.
På svampsidan var det... glest. En sunkig strävsopp. Några kremlor. En (1) kantarell - den fick stå. Någor fler falska kantareller, och en pluggskivling. Det finns alltid pluggskivlingar. (Människan var nog mycket lyckligare innan hon kom på att pluggskivlingar är giftiga.) Och lite andra oätligheter. Bättre lycka nästa gång.
2008-08-03
Project Aon
Uppenbarligen tar bloggande inte upp så stor del av min tid. Så vad gör jag då? En lite (men inte så mycket) större andel tid tas upp av Project Aon.
Är ni gamla nog att minnas ni 80-talsflugan bokspel/soloäventyr? De hade sin storhetstid samtidigt som rollspel var som populärast, och även om genren är äldre än så, så fick de ett uppsving när rollspelsproducenterna insåg att det fanns en marknad för rollspelsliknande interaktiva upplevelser som inte krävde att man lyckades samla ihop en spelgrupp. Så småningom togs den nischen över av datorspel och det är nuförtiden glest mellan bokspelen på butikshyllorna, även om det fortfarande ges ut nya böcker då och då, och en del gamla klassiker kommer i nya upplagor.
En av de framgångsrikaste och mest långlivade bokspelsserierna var Ensamma Vargen (eng. Lone Wolf), som kom att omfatta 28 böcker utgivna mellan 1984 och 1998. I Sverige hann översättningar av de 12 första böckerna publiceras innan Target Games/Äventyrsspel (Drakar och Demoner, ni vet) gav upp inför den vikande marknaden, och de flesta läsarna, inklusive undertecknad, trodde nog inte att det fanns fler böcker i serien.
Någon gång i juli år 2000 råkade jag sitta och surfa på rollspelssidor och stötte på en referens till Tigerns Väg (eng. Way of the Tiger), en annan bokspelsserie (som f.ö. också blev rumphuggen på svenska). Sålunda påmind om bokspelens existens satte jag igång att googla på fler serier och blev snabbt varse dels att mina gamla favoritserier innehöll fler böcker än de som översatts till svenska, och dels att en grupp fans med författaren Joe Devers tillstånd höll på att göra Lone Wolf-böckerna tillgängliga på nätet. Vid denna tidpunkt var de framme vid bok 4, så det skulle komma att dröja ett tag innan jag skulle få chansen att se hur böckerna som aldrig kom ut på svenska var, men...
Full av entusism började dra de strån jag kunde hantera till stacken. Till att börja med genom att använda min ökända felfinnartalang, så småningom också genom att hacka ihop lite script för att automatisera och assistera en del av felfinnandet. Jag började också lägga näsan i blöt när det gällde tekniken bakom bokpubliceringen (nyckelord: XML, DTD, XSLT, XHTML, CSS), och efter ett tag fann jag mig vara koordinator för publiceringen av böckerna i spin-offserien om Grey Star (sv. Silverstjärna). Nuförtiden är mitt engagemang avsevärt blygsammare, och min största insats är som drakonisk administratör av Project Aons webbforum. Där jag hade tänkt att jag ikväll skulle strukturera om mjukvarusektionen av forumet, men det har visst inte blivit så ännu...
Är ni gamla nog att minnas ni 80-talsflugan bokspel/soloäventyr? De hade sin storhetstid samtidigt som rollspel var som populärast, och även om genren är äldre än så, så fick de ett uppsving när rollspelsproducenterna insåg att det fanns en marknad för rollspelsliknande interaktiva upplevelser som inte krävde att man lyckades samla ihop en spelgrupp. Så småningom togs den nischen över av datorspel och det är nuförtiden glest mellan bokspelen på butikshyllorna, även om det fortfarande ges ut nya böcker då och då, och en del gamla klassiker kommer i nya upplagor.
En av de framgångsrikaste och mest långlivade bokspelsserierna var Ensamma Vargen (eng. Lone Wolf), som kom att omfatta 28 böcker utgivna mellan 1984 och 1998. I Sverige hann översättningar av de 12 första böckerna publiceras innan Target Games/Äventyrsspel (Drakar och Demoner, ni vet) gav upp inför den vikande marknaden, och de flesta läsarna, inklusive undertecknad, trodde nog inte att det fanns fler böcker i serien.
Någon gång i juli år 2000 råkade jag sitta och surfa på rollspelssidor och stötte på en referens till Tigerns Väg (eng. Way of the Tiger), en annan bokspelsserie (som f.ö. också blev rumphuggen på svenska). Sålunda påmind om bokspelens existens satte jag igång att googla på fler serier och blev snabbt varse dels att mina gamla favoritserier innehöll fler böcker än de som översatts till svenska, och dels att en grupp fans med författaren Joe Devers tillstånd höll på att göra Lone Wolf-böckerna tillgängliga på nätet. Vid denna tidpunkt var de framme vid bok 4, så det skulle komma att dröja ett tag innan jag skulle få chansen att se hur böckerna som aldrig kom ut på svenska var, men...
Full av entusism började dra de strån jag kunde hantera till stacken. Till att börja med genom att använda min ökända felfinnartalang, så småningom också genom att hacka ihop lite script för att automatisera och assistera en del av felfinnandet. Jag började också lägga näsan i blöt när det gällde tekniken bakom bokpubliceringen (nyckelord: XML, DTD, XSLT, XHTML, CSS), och efter ett tag fann jag mig vara koordinator för publiceringen av böckerna i spin-offserien om Grey Star (sv. Silverstjärna). Nuförtiden är mitt engagemang avsevärt blygsammare, och min största insats är som drakonisk administratör av Project Aons webbforum. Där jag hade tänkt att jag ikväll skulle strukturera om mjukvarusektionen av forumet, men det har visst inte blivit så ännu...
2008-07-27
Fortsatt torka
Nej, det blev inget långt inlägg. Ett eller annat ämne ämnat att tas upp passar nog inte så bra här. De kanske förtjänar att tas upp... men inte här. Nej.
Ett eller annat annat ämne var vid närmare eftertanke inte förtjänta den uppmärksamhet de höll på att få. Och något sista är helt enkelt bortglömt.
Utan att skrivandet ens hunnit ta fart så har självcensuren kopplat greppet. Var det så det skulle bli?
Återstår då att svara på den där frågan, och svaret är att nej, det var inte ens lite bra. Även om det inte var sämst. Och till sist, var det så att jag missade... eller undvek något? I så fall kanske det hade varit bättre om jag inte gjort det... men risken hade varit riktigt stor att det hade varit riktigt dåligt.
Istället blir den en rapport från skogen norr Gömmaren. Varmt som fan även om solen stod lågt. Torrt, torrt, men så verkar det ofta vara där. Blåbären många, inte mogna ännu, men de behöver mer nederbörd för att bli något värt att plocka. Andra bär inte inspekterade. Svampar - nädu. Min vällagrade orienteringskarta har passerat bäst-före-datum. Min kamera är inte kapabel. Vidvinkel, vidvinkel, vidvinkel. Jag tror att det snart kommer att kosta pengar...
2008-07-26
Just precis den här eviga konflikten, och lite till
Nej, det blir inget långt inlägg just nu. Även om jag har det i fingrarna. Men om jag inte postar något under helgen, straffa mig. Snälla. Inte för att jag är särdeles masochistisk, utan för att det inte finns något som så effektivt får mig producera som skuldkänslor över att jag inte har gjort det jag lovat göra. Fan.
2008-07-14
Out of the dark
Did anyone miss angantyr.no-ip.org? A tiny bit at least? No?
Well, it was apparently unavailable through that address for a couple of days, due to a since several months botched no-ip client configuration. Now it has been de-botched. A tiny bit at least; something is still wrong since it logs error messages even though updates seem to work. I might need to update to a less prehistoric version...
2008-07-08
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
