Det är väldigt välstädat hemma, skrivbordet undantaget. Resultat: Det ekar i vardagsrummet. Var är den där väggbonaden jag vill ha? Eller för den delen de där vägghyllorna?
På fråga ett svarar vi vet inte och på fråga två svarar vi IKEA. Allting kanske inte är så svårt.
De av er som tassat runt i min helgon.net-dagbok vet att jag med viss oregelbundenhet dumpar recept på diverse smaskigheter där. Men där är det inte många som läser dem. Det här stället är det ännu färre som läser, men jag dumpar härmed glatt samma sak här också:
Eftersom denna skapelse blev prisad igår kväll så känner jag mig manad att dela med mig av hemligheterna bakom den.
Salladen är min variant av något jag lärde mig av Ralitza (ett ex, och ett saknat sådant, för de som inte vet), och som i sin tur var inspirerat av Oliviersallad/”rysk sallad”. I min variant är det i alla fall en typ av potatissallad och den har nog föga gemensamt med Lucien Oliviers original, men det sägs å andra sidan att det gäller vanlig Oliviersallad/”rysk sallad” också.
Beståndsdelar:
Några (en sådär 5 små eller färre stora) kokta, avsvalnade, tärnade potatisar
En stor gul lök, i hackat skick
En burk ärtor och minimorötter, där morötterna är skurna i bitar
En burk skurna bönor
Några, säg 5, inlagda minigurkor (cornichonger), eller annan inlagd gurka, skurna i bitar
Några finfördelade vitlöksklyftor (fega inte) - som ni kanske läst så brukar jag riva dem
Lite vitvinsvinäger
Lite citronpeppar
Några skedar majonäs
Procedur:
Gegga ihop rubbet. Låt gärna stå en stund i kylskåpet. Ät.
Originalet innehöll en hel massa kött. Jag har någon gång testat med att hacka i lite skinka. Det funkar, och det gör kanske salladen roligare om den äts allena. Annars brukar jag äta den till någon sorts grillat eller stekt kött (eller köttersättning typ quorn om det är hemma i mitt eget kök).
Nej, det blev inte Orrmossen igår. Vädret såg ut att bli ogynnsamt... fast det blev det inte. Sicken osis. Och när det så småningom stod klart att vädret var rent av bra så hade andra planer gjorts upp, och kvällen slutade med s.k. fest.
Trots den tänkta vilokvällen i fredags vaknade jag inte särskilt utvilad igår, och nu blev det alltså inte direkt någon vila under fortsättningen heller. Illa, för den kommande veckan är tätt inbokad. Återhämtningen efter festivalsommaren låter vänta på sig.
Det verkar som om blåbärspessimisterna har ganska rätt. Det var tämligen lite och det var smått när jag tog en rekognoseringstur i skogen norr om Ågestavägen. Faktiskt färre bär än vad det såg ut att finnas norr om Gömmaren när jag var där för tre veckor sedan.
Något förvånande såg det klart ljusare ut på lingonfronten. Det var inte moget ännu, men mängden såg större ut än de två senaste årens. Synd bara att detta inte är några riktigt bra lingonmarker, och att jag inte känner till några ö.h.t. i Huddingetrakten. Är det någon som har några tips?
F.ö. så fick jag nyss stöd från en oberoende källa för min förmodan att detta är det allmänna bärläget.
På svampsidan var det... glest. En sunkig strävsopp. Några kremlor. En (1) kantarell - den fick stå. Någor fler falska kantareller, och en pluggskivling. Det finns alltid pluggskivlingar. (Människan var nog mycket lyckligare innan hon kom på att pluggskivlingar är giftiga.) Och lite andra oätligheter. Bättre lycka nästa gång.
