Böncurry

Det här är inte helt men ganska indiskt:

Huvudsubstansingredienserna är bönor (vilka som, men jag vill inte ha för stora - och någon gång har jag istället använt linser), tomater (jag är lat och tar en förpackning krossade) och lök. Paprika, gärna stark sådan, passar utmärkt att komplettera med.

Huvudkryddorna är spiskummin, vitlök och någon sorts chilipeppar. Nästan obligatoriska är också ingefära, kanel och oregano, och jag har dessutom alltid i kryddnejlika, bockhornsklöver, paprikapulver och stjärnanis om det finns hemma. Det finns nog fler som passar bra, typ andra pepparvarianter och diverse typiska asiatiska kryddor.

Börja med att slänga i den hela eller möjligtvis krossade (men inte malda) spiskumminen i en stekpanna och sätt på plattan. Om det är hela frön så väntar man tills de börjar knäppa lätt, är det krossade så får man lita på sitt luktsinne för att avgöra vad som är lagom nivå av rostning. Sedan slänger man i lämpligt matfett (jag använder rapsolja men skulle vilja testa ghee någon gång), och följer snabbt upp med hackad lök, hackad eller riven vitlök, en del av chilipepparn (pulver, flarn eller hackad färsk) och eventuellt paprikapulver. Låt fräsa en stund.

Fortsätt sedan med att slänga i tomaten och resten av kryddorna. Alla ska vara finfördelade, utom eventuell stjärnanis. Man kan ha i orostad spiskummin nu, men då ska den som sagt vara finfördelad. Har man någon aromrik chilipeppar så kan man vänta lite mer med den, liksom med eventuell paprika.

Den nu uppkomna geggan kan puttra länge, men när man börjar svälta så slänger man i bönorna, som ska vara färdiguppblötta (kom de ut en konservburk så var de det från början). Sedan behöver man bara vänta några minuter till.

Servera med någon sorts passande gryn, typ ris, eller kanske blomkålsris om du är lchf:ig. Ja, och gärna raita, i synnerhet om du varit generös med chilin. Detta har jag i min raita:

• yoghurt
• riven gurka
• finhackad/krossad mynta
• rostad spiskummin som sedan mortlats
• lite vitlök
• lite chilipeppar
• salt

Ölen kommer, ölen går

Det händer visst saker. I min jakt på bryggerier att råka passera på vägen till (och från) Party.San om några veckor så råkade jag på sajten german-breweries.com (varför har jag inte hittat den tidigare?), där jag noterade att två av de bryggeripubar som jag besökte på den episka ölsafarin i norra Bayern april 2009 inte längre är några bryggerier.

Inte längre ett bryggeri.

Å andra sidan så har Düsseldorf tydligen fått två nya bryggerier sedan jag jag var där senast, nyårsdagen 2007. Häpp.

Sunkiga öltrender

1. Om vi übertorrhumlar vår inkompetenta öl så blir den tuff, och felsmakerna döljs.
2. Om vi är först i världen med att stoppa i de mysko ingredienserna X och Y i vår standardöl så är vi innovativa.
3. Om vi lagrar vår standardöl på märkliga vin- och spritfat, helst flera olika, så blir den exklusiv.
4. Om vi säljer våra infekterade batcher som Saisoner så breddar vi vår repertoar.

Ja ja, inget nytt, eller den sista är kanske ganska ny.

Testbild, försök 2

Det här var ju smått skabbigt, Google.

Iranier får smaka på västerländsk frihet

Jag brukar inte blogga om sånt här, men DN rapporterar idag att Ericsson sålt ondskefulla övervakningssystem till Iran. Det är inget nytt, och om jag inte gissar fel så handlar det om standardprodudukter som har med GSM-positionering att göra.
För drygt tio år sedan jobbade jag med saker som ingick i GSM-systemen, och just positionering var en het funktion då eftersom en stor s.k. västerländsk demokrati infört en lag om att mobilsystem i landet måste ge myndigheterna möjlighet att ta reda på var mobilanvändarna höll hus. (Detta var f.ö. före 9/11. Fast jag undrar om inte lagen började gälla ungefär i den vevan...) Väl utvecklad blir en sådan funktion naturligtvis populär, vilken stat vågar låta bli att... tja, kunna spåra varifrån nödsamtal rings så att hjälp kan skickas på stört, säger vi?
Så det var väl på tiden att även de förtrycka iranierna får ta del av de västerländska framstegen?

Begränsat minne

I måndags anlände mitt nya SIM-kort (vart det gamla tog vägen förtäljer inte denna historia), och med det nya SIM-kortet naturligtvis en ny PIN-kod. En ganska enkel kod, som jag kände att jag lärde mig direkt. Ja, jag kommer fortfarande ihåg den.

Efter att ha glott igenom alla papper som följde med kortet funderade jag på om jag skulle flytta jobb-SIM-kortet till min gamla skrotmobil och sätta i det nya kortet i den något bättre (egentligen jobb-)mobilen. Men det slutade jag med när jag insåg att jobbkortets kod, som jag förutom under de första dagarna efter att jag fick det för ett och ett halvt år sedan aldrig haft något problem med att komma ihåg, var helt försvunnet ur minnet.

Alla andra fyrsiffriga koder, till t.ex. bankkort och passerkort, sitter fortfarande som berget.

Det har hänt förr. Jag skulle ut och resa å jobbets vägnar, och tog därför och pluggade in koden till mitt jobbkreditkort (som jag aldrig använder annars). Inte långt senare när jag skulle betala i min närbelägna Coopbutik så kunde jag inte längre komma ihåg koden till Medmerakortet.

Det var kanske tur att jag aldrig memorerade koderna till de lånepasserkort jag fick när jag gick uppdragsutbildning på KTH förra året, då hade jag väl inte kommit in på jobbet sen...

Men man tycker ju att jag kunde ha glömt bort koden till det förlorade SIM-kortet istället.

Två kockar, en soppa

(Två portioner)

En burk krossade tomater
Lite tomatpuré
En gul lök
Lite spenat
Lite frysta "sommargrönsaker"
En bit tärnad palsternacka
En bit skivad purjolök
Lite småtärnad vitlökssalami
Några rivna vitlöksklyftor
Herbes de Provance plus extra rosmarin
Hela korn av svartpeppar, vitpeppar och kryddpeppar
En grönsaksbuljongtärning
Lite soja
En hyfsad skvätt grädde

Koka länge, i med grädden precis på slutet.

Seger.

Potatisland på balkongen

I början av sommaren konstaterade jag att det kvarvarande innehåller i en 1-kilospåse potatis hade passerat det ätbara stadiet. (De hade uppemot 2 dm långa groddar.) Samtidigt hade jag en hink och en stor plastkruka som stod tomma och ledsna, och en hel del skräpjord stående på diverse ställen. (Några av er vet hur det brukar se ut i mitt vardagsrum.)

Kombinationen gav inte utrymme för så många alternativ, så jag satte två av potatisarna. Nu har jag tagit hand om de sista, och konstaterat att skörden blev 597 gram potatis av nu bortglömd sort. Inte så imponerande, men odlingsinsatsen var inte heller så engagerad. Det blir nog upprepning nästa år.

Nu ska jag göra potatissallad, enligt receptet som ni naturligtvis hittar i denna blogg.

Kulinarisk utfärd

Ibland blir det lite annorlunda. Efter midsommar slängde Dave åt mig en halvliter gräddfil och även om jag använder gräddfil till stinkpasta så förbrukar jag inte så mycket... och nu började det bli dags att göra av med den. Så, varför inte lägga ut en fråga om förslag på fejjan?

Det första förslaget dök upp per chatt från Tanja: Gör en sås med vitlök och kryddor och käka den till ugnsbakade grönsaker. Ugnsbakade grönsaker? Kanske man skulle testa; potatis, morötter och de där palsternackorna som blev över efter gulashen jag gjorde någon gång i mars(!) eller när det nu var fanns att tillgå. Men lite trist med bara tunga rotfrukter kanske? Gul lök och tomat kan man nog också ha i. Hela vitlöksklyftor tyckte Tanja också. OK.

I fejjankommentar dök också Tomas upp med förslag på sås och kött. Kött finns ju (massor), det får väl bli den där stora klumpen som bara duger till lövbiff. Vad i såsen då? Kolla på hans foton. Aha, där fanns en med bl.a. vitlök, sambal oelek, soja, citron och spiskummin. Och annat som jag inte har hemma. Skit i att han gjorde den på creme fraiche, hey ho let's go!

Snabbkoll i recept på nätet, 200 grader i uppemot en timma. Ute i köket befanns bristen på ugnspanna vara total; så kan det gå när man är den minst traditionelle matlagaren vid en separation. (Det var drygt fyra år sedan... och ja, jag använder ugnen enbart till bakning annars.) OK, upp med det på inköpslistan och fram med kakformen som nödlösning.

Lika bra att dra ut Macbooken i köket ock lyssna på Amphispellistan på Spotify också.

Två palsternackor, tre potatisar och två morötter i centimetertunna skivor/bitar runtvevade med olivolja, vitlök, gourmetsalt och svartpeppar. In med det först i ugnen. Sen preppa två tomater, en lök och tre vitlöksklyftor på samma sätt och efter det såsen. Hoppsan, lite mycket gräddfil kanske. Men vafan, det var ju den som skulle gå åt.

En hård kockknivsbeväpnad (jag föraktar dubbel-k-regeln) batalj med den frysta köttklumpen och så fanns det lite köttslamsor att steka också. Och efter lite undandiskning och blomvattning så hade rotsakerna stått en halvtimma i ugnen och de fick sällskap av tomaterna/löken/vitlöken.

Lite flum senare och inte minst det högtidliga öppnandet av en Drei Kronen Stöffla (som smakade bättre än nere i Franken) så fick köttet sig en sekundsnabb omgång i stekpannan (här kunde man verkligen snacka om lövbiff). Det är verkligen synd att jag kommer missa Nephilim på Amphi. Upp med hela skiten på en tallrik och fotodokumentera. Uj, det ser mycket ut men är man ett matmonster så är det väl inget problem.

Nå? Ja, det funkade riktigt OK, mycket sås som sagt och den kanske blev lite feg. Jag skulle inte strött på så mycket svartpeppar när jag stekte köttet.

Ordförande

Jaha du, där satt den. Kan jag komma längre ifrån var jag vill vara?

Spaghetti med fetaost och tomat

Jag lagade detta senast nu ikväll och det var så gott att det vore närmast kriminellt att inte dela mig sig av det.

Enkelt som fan, gott som fan. Lagom mängd för ett genomsnittligt svullo:

Till röran:

• En liten gul lök eller två-tre schalottenlökar


• Vitlök tills du skäms (de skamlösa når evigheten)


• Mer citronpeppar än du tror är lagom


• Generöst med timjan


• Lika generöst med oregano


• Olivolja som om det inte fanns någon morgondag

Resten:

• Lagom mycket spaghetti


• En tomat


• 50-100 gram fetaost, eller någon annan fårost av samma typ från t.ex. Bulgarien eller Turkiet. Men ingen dansk skit.

Konsten:

Hacka löken så fint som du orkar.
Finfördela även vitlöken. Trogna läsare vet att min favoritmetod är att riva den.
Ös ihop alla delar av röran i en liten skål. Löken ock kryddorna behöver inte simma i olivolja, men de ska vara ordentligt ingeggade.
Ställ röran åt sidan en stund och sätt på pastavattnet.
Skär även tomaten och fetaosten i små bitar.
Koka spaghettin. Vet du inte hur man gör, så läs mina andra spaghettirecept.
När speghettin är färdig och har skiljts från vattnet, häll tillbaks den i kastrullen (om den någonsin lämnade den). Häll ner röran, ställ kastrullen på den fortfarande varma plattan, och gegga runt spaghettin och röran ordentligt. Häll sedan i även tomaten och fetaosten och rör om ännu mer.
Fetaosten kommer att mjukna av värmen och då är det färdigt! Ät.

Min blog har fått ett besök från Åklagarmyndigheten. Borde jag vara orolig nu? :-)

En intressant blog

Till skillnad mot den här, typ:

http://matenviater.wordpress.com/

Trattkantarellsöverskott

Sånt händer ibland. Om du vill hantera det som jag gjorde det så gör såhär...

Plocka lite trattkantareller, och var irriterad över hur lite du hittar.

Kom hem och bli överraskad av hur mycket det är när de väl ligger på köksbänken. Rengör dem och dela de största i 2-3 bitar.

Dumpa rubbet i en stekpanna, sätt på en platta på något mellanläge och vänta på att svampberget ska krympa.

Under tiden, plocka fram annat som verkar användbart:

• En gul lök.


• De obligatoriska vitlöksklyftorna.


• Inte så pyttelite persilja som råkade finnas i frysen.


• Torkat, saltat, fryst renkött.


• Olivolja.


• Grädde. Riktig.


• Svartpeppar.


• Lite soja.

Eftersom trattarna tar sån tid på sig, häll allt annat utom grädden i tämligen finfördelad form i en annan stekpanna. Snåla inte med oljan. Låt det småbubbla lite på låg temperatur.

När nästan allt vatten äntligen kokat bort ut svampen, häll ner den andra stekpannans innehåll bland svampen och toppa med onödigt mycket grädde. Sänk plattans temperatur till något ganska lågt.

Eftersom du inte har något tålamod så sätter du nu på pastavatten och kokar lite (fullkorns)spaghetti. Pastan blir klar innan svampgeggan egentligen har bubblat färdigt, men skit i det och ät allt i alla fall. Du blir brutalt mätt eftersom både svampen, grädden och pastan fyller rätt bra...

Världens bästa öl

...är inte Westvleteren 12. Fall inte för hajpen.

Men kanske är det Pannepot Grand Reserva 2005? Den vann i alla fall en match mot bl.a. Närke Kaggen Stormaktsporter 2006 och Wets Gueuze 1985. Och, jo, en gammal Wv12:a (2002).

Åskådare var lite blandade tyskar och en troligen för ung Oud Beersel Oude Geuze.

Det var en god kväll.

Bröd

Receptet på detta fetgoda bröd har postats på annan plats förr. Detta är en liten uppdatering av det. Brödet blir tämligen kompakt men mjukt och det håller fukten bra. En av anledningarna till att det blir så bra är att det innehåller skållat mjöl, något som förlänger bakproceduren en (hel) del men det är det fan värt.

Till skållningen:
6 dl valfritt fullkornsmjöl (gärna grovt)
1 1/2 tsk salt (typ)
2 msk sirap (mer sirap ger ett bröd som jäser sig större)
6 dl vatten

Till degspadet:
2 dl vatten
0,5 dl olja

50 g färskjäst

C:a 13 dl vetemjöl, eventuellt delvis men inte till mer än hälften ersatt med mer fullkornsmjöl

Lämpligt tillbehör: bakplåtspapper

Ugnstemperatur: 200-225 C (se nedan)

Tillvägagångssätt:

Häll sirapen och fullkornsmjölet som skall skållas i en skål som kan förses med ett tättslutande lock. Koka upp vattnet och häll ner även det i skålen. Rör om tills du har en välblandad tung "gröt". Sätt på ett lock på skålen och låt blandningen stå ett tag.

Hur länge ska det skållade mjölet stå? Seriösa recept brukar rekommendera över natten, och det gör jag med, men när jag inte har sådant tålamod brukar jag låta 2-3 timmar gå, tills blandningen svalnat till c:a 30-35 C. Om man låter det stå längre och det svalnar mer så är det lämpligt att värma upp blandningen lite innan nästa steg. Mikrovågsugn funkar för mig.

Dags för huvudfasen av bakningen. Se till att ha en stor bunke att göra och jäsa degen i. Värm degspadet, d.v.s. vattnet och oljan till 37 C i en kastrull. Ja, var noga med temperaturen, se till att ha antingen en bra termometer eller ett väl kalibrerat finger. Smula sedan ner jästen i bunken, häll på lite av degspadet, och rör om tills jästen har löst sig ordentligt. Snabbt skall det gå; spadet bör inte ha fått kallna under denna tid.

Häll ner "gröten" och resten av degspadet i bunken. Rör om ordentligt så att det blir en jämn gegga utan klimpar - det går lättare om man i förväg brukar milt våld mot "gröten" så att den inte bara är en stor klump. Blanda sedan ner resten av mjölet. Om du har tagit mer än den obligatoriska mängden fullkornsmjöl så blir det här är blir en rätt tung deg, och då duger förmodligen inte några sketna degkrokar utan det ska vara en rejält kraftfull matberedare eller handkraft. Arbeta på tills du har en, som det brukar heta, smidig deg. Ibland behövs det behövs det en eller annan dl vetemjöl till. Degen ska ha en jämn och småklibbig yta, och det ska gå att lyfta upp den i ett stycke och släppa ner den igen utan att något fastnar på fingrarna.

När degen är klar så ska den jäsa i bunken i 25-35 minuter; kortare tid ju varmare den står. Strö lite mer vetemjöl över degen och täck bunken med några lager bakduk. (Vad är egentligen skillnaden på en bakduk och en kökshandduk?) Leta upp någon varm plats att ställa bunken på - om det är svalt inne brukar jag ställa den på den halvavsvalnade spisplattan jag använde för att att värma degspadet, but don't try that at home om du har fel sorts spis eller lät plattan bli för varm.

Efter jäsningen hälls degen ut på ett mjölat bakbord. Om degen snällt ramlar ur bunken utan att något klibbar fast så är det i alla fall inte för lite mjöl i den. Knåda ur all luft ur degen och arbeta in lite mer mjöl om degen om den är väldigt kletig. Dela degen i 2-4 delar och forma delarna till varsin limpa. Eftersom bröd av naturen strävar mot limpform så räcker det att rulla delarna till cylinderform med den längd man vill ha; sedan kommer den slutgiltiga höjden och i synnerhet bredden att bli vad den blir. Se bara till att cylindrarnas yta är jämn och fin om du har estetiska krav på slutprodukten. Placera limporna på en plåt täckt av ett bakplåtspapper. Bakplåtspapper går f.ö. utmärkt att använda mer än en gång.

Täck limporna med bakduken/bakdukarna och låt dem stå hyfsat varmt i 30-40 minuter (återigen lite beroende på värmen). Någon gång under denna tid sätter du på ugnen, så att den hinner bli varm. Om du har gjort två större limpor så är 200 grader en lagom temperatur; har du gjort fyra minilimpor så är 225 grader lämpligare

Ställ sedan in brödet i mitten av ugnen (vilket innebär att plåten befinner sig lite under mitten). Vänta tålmodigt i en knappt 25 minuter om det är minilimpor, eller drygt 30 minuter om de är större. Brödet skall när det är färdiggräddat ha en minst "gyllenbrun" yta på toppen men vara blekt nere på sidorna. Väntar man tills det har en färgat yta ända ner så kan det bli torrt, men tycke och smak kan spela in här.

Efter att ha tagit ut brödet ur ugnen flyttar sedan över limporna till (helst) ett galler och virar in dem i bakdukar. Vänta till det svalnat... eller, eftersom brödet är superläckert som varmt, så kan man nalla lite av det under tiden.

När brödet har nått rumstemperatur placeras det lämpligen i täta plastpåsar för att hålla fukten. Det håller sig i c:a en vecka, sedan brukar det tyvärr börja mögla - det går förmodligen att hålla möglet borta genom att förvara det luftigare, men då torkar brödet å andra sidan ut. Lösningen för längre förvaring heter frysning. Brödet känns färskt och fint efter upptining. Ett bra sätt att tina upp det på är att lägga den frusna limpan i kylskåpet typ kvällen innan man ska ha det. Det ger mindre eller ingen kondens i plastpåsen, och det spar dessutom energi.

Det finns naturligtvis mängder med variationer på receptet, men då blir det ju ett annat bröd så det får dokumenteras på annan plats (och kanske av annan person)...

Uppdatering 2015: Jag har ändrat receptet så att brödet blir lite lättare, hyfsat till beskrivningen och rättat ett antal skrivfel.

Straftanz

Eins, Zwei, Drei, Vier - LOS!

Legaler torrent!